Jag har bara skrivit i min andra blogg istället. Här kommer adressen....

http://www.metrobloggen.se/allatankar

Kommer nog att fortsätta skriva i den för jag tycker den är mycket bättre.

Och glädjen i mig just nu är stor.

Fick reda på igår att mitt uppdrag blir förlängt :) Jätteskönt även om mitt andra "jobberbjudande" lockade.

Berättade för N att jag kanske blir arbetslös då mitt jobb ska varsla och mitt uppdrag kanske tar slut. Han svarade du kan jobba åt mig!

Med vad? Du kan bli min personliga assistent som håller koll på mig det kan jag behöva.

Jag svarade att ge mig en arbetsbeskrivning på vad en personlig assistent till dig skulle ha för arbetsuppgifter.

Han ringde på lunchen och när vi pratat en stund sa han: En personlig assistens till mig skulle hmmmmmmmm Äsch vi får väl shoppa eller nått. Nu är  det sex veckor kvar sen kan vi ta det lugnt och bara vara.

Men nope :) För mig blir det fortsätta slita på jobbet jag har :) som faktiskt just för stunden är roligare då jag lär mig nytt igen. Sitter och bygger om flödesschema och ska hjälpa till att bygga om en sak på intranet med massa länkningar och sånt. Kanske låter urtråkigt med det är mycket tänk och möten innan det blir rätt och perfekt. För annat än perfekt går jag inte med på ;)

Jag vet att jag har varit dålig på att uppdatera det senaste. Ska försöka bättra mig. Men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Allt känns ganska hopplöst just nu.

Hur ska man hantera att veta att man inte kommer att träffa en person igen. Ska man ta distans och sluta prata med honom också eller ska man fortsätta prata och försöka glömma den biten att hur gärna jag än vill träffa honom så kommer inte det att ske. Denna gången skulle vi träffas i fredags. Men det blev inte av. Och detta är sista helgen han är här i stan sen kommer han att stanna där uppe. Frågade igår om han ville sova hos mig och fick svaret. Ska kolla på det. Sonen och en kompis är med till stan. Men visst vill jag.

Ett sånt svar tar jag som att han vill. Men sen hörde jag inte ett ord till på hela dagen.

Han säger att hans tystnad ibland beror på att han är både glömsk och tankspridd just nu och det kan jag förstå. Han säger att det inte är personligt mot mig......men ibland undrar jag. Om det inte hade varit för min styvsyster som talade om för mig att hon hör av honom hela tiden så hade jag trott honom där med. Men att ha henne som talar om att han hör av sig hela tiden är inget kul alls.

Hatar den osäkerheten hon ger mig. Och det får mig att fundera på om jag verkligen gör rätt i att ha kontakt med henne. Kanske ska låta henne reda i sin egen skit istället för att ställa upp hela tiden.

Frågade om bilden med hjärtanen. Frågade om han skickade den fel, fick tillbaka att nej den skickade jag alldeles rätt. Vill visa dig att jag har ett hjärta.

Har även pratat om att träffas bara vi två. Ha en kväll med mat, mys och prat. Men just nu ser det inte ut som att det kommer att bli av. Och det skär i mig så fruktansvärt. Han är dålig, jag tror han är sämre än vad man kan fatta. Men just nu är han på sjukhus, och tystnaden är tillbaka.

Jag vill inget hellre än att få ett sms med jag är ok.

Men just nu är det tyst och jag är mer orolig än någonsin.

Det jobbiga i det hela är att jag kan ringa min styvsyster och fråga hur han mår. För hon vet....henne hör han av sig till.

Jag känner att jag orkar inte detta längre. Att ena dagen få höra att han vill avsluta det vi påbörjade och att han vill träffa mig. Och sen tystnad. Jag hade tagit det mycket bättre om min styvsyster inte heller hört av honom. Men hon gör ju det. Och då känner jag mig som den som inte duger. Borde inte känna så men så är det.

Jag vet att han är dålig. Och det gör ont. Men att hon får höra ifrån honom gör också ont. Det gör att jag vill vända ryggen åt allt och bara skydda mig själv. Men det vet jag att jag inte kan.

Fick höra igår att han är tillbaka i hemstaden. Och denna gången tror jag inte han kommer tillbaka hit ner. Så jag vet inte ens om jag någonsin kommer att få se och röra honom igen.

Nästa gång jag faller för någon ska jag vända och springa snabbt åt andra hållet!!!

För att ställa upp för mina vänner när dom mår dåligt. Om det så är ett tröstande samtal mitt i natten, peppning eller att dom behöver komma undan ett tag och bara vara. Mitt hem är öppet.

Men när man ställer upp och vännen bara blir tyst eller kort i svaren så blir jag orolig. Just nu är det för många vänner som är sånna. En förstår jag till fullo att det blir så. Där är jag orolig men vet var jag har honom.

Men all denna oron i mig får mig att fundera på om det är dags att låsa mig. Att dra mig undan och börja ta hand om bara mig själv. Inte ställa upp inte öppna upp mitt hem.

Bara vara jag och skita i resten. Vet att jag inte kan det men försöka ska jag iaf för det tar alldeles för mycket. Antingen litar man på mig och kör inte prata ena stunden och tystnad nästa. Eller också så kan man skita i att umgås med mig.

För folk som ljuger ena stunden och är ärliga nästa har jag fått nog av. Jag ger inte allt för att få lite tillbaka.

Var några dagar sedan jag skrev nu men jag har känt mig lugn och glad. Trygg i kontakten med N och skönt att prata med honom varje dag. Även om det bara blir vänskap där så får han mig med få ord att må bra!

Är orolig för honom denna veckan då jag vet att han varit på och ska till sjukhuset. Men fick ett mess igår där det stod att han är där Kram. Sen lite senare på kvällen fick jag ett mms av honom och det är det som hjärnknullar mig en del. Skickade han till fel person (han är ju intresserad av en annan även om det senaste han sa där var att han inte tänkt så mycket på henne senaste veckan och inte vet vad han vill där), tog han bara en bild vilken som helst? (jag har orginalbilden) eller någon annan anledning. Eller menar han att han har känslor för mig (det tror jag inte)

Fick ett mms som jag inte kunde ladda ner på flera timmar för tjänsten låg nere. Och när jag nyfiken som fan fick hem det så var det en bild på honom. Omändrad till svartvitt med en hel bunt små röda hjärtan ovanför hjärtat på honom.

Ingen text bara den bilden. Och har självklart inte hört något mer av honom efter det :( Snacka om att han gör mig förvirrad.

Som i söndags morse kl6 när han bara ringde för att tala om att batteriet dött på mobilen och att han var hemma från festen nu (nykter han körde).

Älskar den vänskapen som växer fram mellan oss. Samtidigt som jag vill mer. Men vad menar han? Vad vill han?

Har ängnats åt mig och hur jag mår. Kände förut att luften totalt gick ur mig. Började tvivla och fundera på om jag verkligen orkar vänskapen. Så jag blev tyst. Tog en timme så frågade han vad jag gjorde. Jag svarade fastnade i tankar. Vad för tankar berätta om vad? Lite om dig tyckte jag. Och så pratade jag med en vän i min gamla hemstad som fick mig ledsen. Skulle inte ha sagt det han frågade direkt vad jag tänkte om honom jag försökte undvika att svara flera gånger. Efter femte gången han frågade funderade jag länge på vad jag skulle säga.

Det blev: Det skrämmer mig förbannat mycket att jag gillar dig så. Det gör att jag vill skydda mig. Samtidigt som jag vill lära känna dig massor som vän.

Fick tillbaka: Jag är inget att tycka om som jag sagt förut. Jag e inte nått att ha men jag finns alltid för mina vänner du är värd en bättre och lugnare kille än jag någonsin kommer att bli. Jag kommer alltid att finnas för dig.

Sen kom vi in på det vännen i gamla hemstaden sa att jag blivit bjuden på fest där av en vän jag fortfarande har. Men att dom andra kommer som inte pratar med mig sen jag flyttade till ny stad och visade att man kan leva ett liv utan dom. Han tyckte sparka på dom. Jag svarade att du vet hur en småstad är. På sånna människor biter det mer om man retas. Och retar dom gör man genom att visa hur bra man mår utan dom och hur kul man har. Fick tillbaka: Bra tänkte  så har jag aldrig tänkt tro mig. Jag svarade men så tänker jag. Jag är en retsticka älskar att jävlas och vet att sånt biter mer på dom.

Han svarade jag har alltid gått fram som en ångvält. Du är sån (retsticka) jag är slagmaskin. Vilket par.

Ja just ja vilket par :) Tror vi hade funkat kanon ihop just därför. Jag är lugn retsticka han är vild. Men i tanke, ord och intresse är vi väldigt lika.

Jag tror att han hade hållt mig på jorden och jag fått honom att känna lite mer lugn och ro i kroppen. För att jag tar honom för den han är och ser mycket om honom.

Men det där med par är inte för oss två.

Låg vaken inatt igen och messade med honom. Långa och många mess som vände på ett totalt oväntat sätt. Han berättade om en tjej han träffat för två månader sen som han är intresserad av men att han är totalt vettskrämd för känslor och inte vågar ens försöka något. Helt övertygad om att han ska leva själv.

Så halva natten och nästan hela dagen idag har för mig gått åt till att peppa, försöka övertala att han är bra och borde göra allt för att våga satsa på något om han känner så.

Ibland undrar jag om man verkligen inte är dumsnäll. Här sitter jag och peppar och lyssnar och peppar och lyssnar för att få honom att våga vara lycklig. Med en annan tjej. Men jag tycker verkligen att denna människa förtjänar att må BÄST. Så jag ska göra allt för att han ska våga känna för en gång skull. Man kan ju inte annat än att försöka få honom att våga satsa. Känner han som han gör så är det ju absolut värt att se honom lycklig.

Fick reda på att han kommer att flytta också. Och det är något som skär i mitt hjärta. Om han flyttar och man aldrig får möjligheten att träffa honom igen.

Så sällan jag träffar en människa som påverkar mig så och får mig att må bra.